Musslor ligger tidigt i näringskedjan eftersom de betar växtplankton. Att kunna ta tillvara en produkt som ligger tidigt i näringskedjan är en ekologisk fördel. Det innebär också att mycket av den näring som växtplanktonen tagit upp stannar i musslan. När musslorna sedan skördas tar man indirekt ut denna näring ur havsmiljön. 1 ton musslor innehåller: 27,7-44,7 kg C, 6,4-10,2 kg N och 0,4-0,6 kg P.

Blåmusslan och några av dess viktigare ekologiska samband. Musslan äts av eider, plattfisk, sjöstjärna och krabba. Själv äter musslan planktonalger och avger exkretionsprodukter, vilka blir mat åt bottenorganismerna. Vid exkretion och konsumtion vid bottnen återförs växtnärningsämnena till vattnet och en del av dessa blir tillgängliga för produktion av planktonalger. En stor del av blåmusslans intag av åtgår för andning (Efter Rosenberg, 1983. Odling av blåmusslor).

Musselfiltrering reducerar mängden suspenderat material och ökar därmed siktdjupet. Ökat siktdjup gynnar fastsittande primärproducenterna, makroalger och ålgräs. Utbredningen i djupled ökar.

Musslornas filtrering kan medföra en förändring av växtplanktonsammansättningen enligt två olika mekanismer: a. selektiv betning av arter större än 4 µm och b. ökad regenerering av närsalter i form av ammonium, vilket har högre biotillgänglighet.

Musslornas filtrering kan orsaka förändringar av djurplanktonsamman-sättningen med olika mekanismer: a. förändring av växtplanktonsamman-sättningen kan påverka djurplanktonen och b. direkt betning på djurplankton.

Musselfiltrering kan påverka fiskbestånden i omgivningen genom: a. direkt predation på fiskägg och fisklarver och b. genom att ändra sammansättningen av djurplankton, vilka är primärt födoämne för många arter av fisklarver.

Odling av musslor ökar tillgängligheten av musslor som föda för andra organismer (se Predatorer avsnittet).